Sigríðurär en 25-årig kvinna från Akureyri på norra Island. Hon har en tvillingsyster, Björk.  De har knappt varit ifrån varandra sedan födelsen, men nu har Sigríður bestämt sig för att förverkliga sin dröm att resa till Söderhavet. Hon flyger först inrikes till den isländska huvudstaden Reykjavik och efter en lång resa via Auckland på Nya Zeelands nordö.

Efter ungefär en veckas vistelse i Nya Zeeland tar hon sig till ett avlägset bergsområde i Fiji.  Där träffar hon sex personer, två vuxna och fyra barn i olika åldrar.  De har tydligen aldrig stött på några andra människor och talar ett språk som Sigríður inte alls förstår, men hon har lärt sig något maori, och ger dem varsitt namn.  De har aldrig behövt några namn men nu får mamman namnet Ahurewa ( En variant av Itself; Sig själv (Ahurewa)som betyder Sacred place (helig plats), pappan namnet Aperahama (En av variant av Abraham), som betyder  Father of a mighty nation; En mäktig nations pappa). De tre döttarna får namnen Ahorangi ( En form av Itself; sig själv (Ahorangi) som betyder Enlightened (Upplyst), Âio ( En form av Itself; Sig själv (Âio) som betyder Peace; Fred, Akenehi (En variant av Agnes, som betyder Chaste; Kysk, ren, och sonen får till slut namnet Arana (En variant av Alan), som betyder Rock; Klippa, stenblock.

Sigríður är den isländska formen av det fornnordiska Sigridsom betyder Skön segrarinna.

Björg är insländskt och betyder Björk.

Sigríður får lära sig en del om de här människornas liv, också mycket genom ett mycket speciellt kroppsspråk.  De visar inte längre rädsla när de ser att Sigríður inte vill dem något ont alls.  Hon stannar hos dem i 2 månader och har nästan glömt bort hur det är att leva i ett högteknologiskt samhälle.  Hon förstår att det inte är några tillfälligheter till att hon ger familjen dessa namn.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Nicholas är en 28-årig engelsman som ända sedan han var barn drömt om att få åka till Antarktis.  Han vill verkligen göra detta någon gång och vid 28 års ålder blir hans stora dröm verklighet.  Det är en helt privat resa och han åker med ett sällskap, men ingen han känner sedan tidigare.

Han får veta en del om resan och han läser mycket om just Antarktis.  Den blir av en tidig  decembermorgon och Nicholas ser verkligen fram emot sitt livs äventyr.

Han reser först till Santiago, Chiles huvudstad och sedan båt resten av tiden.  Han blir oerhört fascinerad när de första isbergen börjar dyka upp.  Han får sedan se många pingviner och jättelika valar som försvinner ner i oceanen.  Han tar många bilder och filmar också och han känner sig oerhört upphetsad.  Det är nu sommar i Antarktis och knappt +8 grader just här. På vintern är det alldeles för kallt, men nu är det ju ljust mest hela tiden.

Nicholas är ett mansnamn som gäller i ett eller flera engelskspråkiga länder.  Det är en variant av Nikolaus som kommer från grekiskan och är en sammansättning av "seger" och "folk". 

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

16-åriga Ida bor i en villa i Karlskrona i Blekinge tillsammans med sina föräldrar, Sune och Berit, lillebror, Liam, storebror Staffan och storasyster Sara.

Ida känner sig inte riktigt "sedd" och vet inte riktigt hur hon ska göra.  Så kommer hon på att hon skulle vilja spela teater och klä ut sig, även måla sig och färga håret.  Hon ser sig i spegeln och ser att hennes hår har blivit morotsfärgat och en del blått i ansiktet.  Rätt så klatschigt till den gröna tröjan.

Men hon är ändå inte helt nöjd, men går ut i trädgården och får se två svalor som flyger.  Då känner hon att den frihet som hon själv har saknat en tid är på väg tillbaka. Kanske hon ska försöka ta ett sommarjobb och göra resan hon så länge har velat göra. Hon tänker också på Sydafrika dit hennes bästa vän har flyttat och nu bott nära Kapstaden i ett par år. Ida saknar verkligen Caroline, men de skriver rätt mycket tillvarann, mest SMS men vanliga brev blir det ibland också.

Ida är av germanskt ursprung och betyder Den verksamma.

Sune gäller i ett eller flera nordiska länder och betyder Son.

Liam är av irländskt ursprung och betyder Beskyddare.

Staffan är av svenskt ursprung och är en variant av Stefan som är av grekiskt ursprung och betyder Den segerkrönte.

Sara är av hebreiskt ursprung och betyder Furstinna.

Caroline är både av svenskt och franskt ursprung och en variant av Carolina. Det är fem. för romerska Carolus [Karl] som är av nordiskt ursprung och betyder Fri man. Så man skulle tro att Caroline helt enkelt betyder Fri kvinna.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Många stora krig är nu slut  för längesen men ändå känns tillvaron för japanska Sango som ett "inre fängelse". Hela hennes inre är i uppror. Hon drömmer om att bli skådespelerska, men hennes far, den mäktige  Hachiro vill inte tillåta henne det.

Där Sango bor finns en skog med ständigt gröna träd,ett  bergsmassiv och en sjö. Men en dag talar han om att han kan gå med på det på ett villkor, att hon gifter sig med Daiki, som fadern hade tänkt ge ett mycket ansvarsfullt arbete och mycket bra lön och andra värdefulla tillgångar.  Daiki är inte alls någon släkting men har fått en stor betydelse för familjen på flera sätt.

Sango blir lite tveksam men hon får fundera i några dagar och så säger hon sedan att hon går med på det. Hon har dock också ett villkor, nämligen att hon inte vill ha barn på minst 2 år. Fadern blir fundersam då han vill ha barnbarn snart. Men Sango är ju bara 19 år och Daiki 21 så de är ju unga.

Till slut gifter sig så Sango och Daiki och Daiki skriver ett stort plakat där han talar om detta. Sango får också en huvudroll i en film som visas över hela Japan och i andra delar av främst Asien, men också i Australien.

Sango är av japanskt ursprung och betyder Korall.

Hachiro är av japanskt ursprung och  betyder Den åttonde sonen.

Daiki  är av japanskt ursprung och betyder Stor och Skinande; Ett barn som lyser klart.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

1. Karida, ett flicknamn som betyder Orörd.
2. Laila, ett flicknamn som betyder Nattlig/Mörk.
3. Thara, ett flicknamn som betyder Välstånd.
4. Cemal, ett pojknamn som betyder Skönhet.
5. Naim, ett pojknamn som betyder Lugn.
6. Walid, ett pojknamn som betyder Den nyfödde.

(Deva betyder Gudomlig på amerikanskt ursprungsspråk.  Lakota betyder Vän och Shikoba betyder fjäder).

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Lien betyder Lotus i Vietnam, namnet Phong betyder Vind och är av vietnamesiskt ursprung.  Nguyet betyder Måne.

Jag har valt att ha ett lite "öppet" slut på den här berättelsen så kan eventuella läsare kanske tänka sig en forsättning.

Det var en gång en man, som föddes i en liten by på danska Jyllands västkust.  Poul blev det namn som hans föräldrar gav honom.  Han skulle dock få uppleva en stor sorg redan vid  4 års ålder - hans älskade pappa omkom i en drunkningsolycka i samband med en utflykt med arbetskamrater.  Allt kom att kretsa runt Poul i många år och en slags "kretsgång".

Pouls farmor, som alltså var mor till pappan och var från Ryssland hette Irinia.  Hon tog  ju förlusten av sonen mycket hårt och trots att hon egentligen hade fått det mycket bra i Danmark, bestämde hon sig för att flytta tillbaka till den lilla ryska byn, cirka 10 mil öster om Moskva.  Sorgen blev för tung att bära och hon ville tillbaka till sina rötter.

Pouls mamma Vibeke kände förstås också av den stora förlusten och kunde inte riktigt förlika sig med den.  Nu skulle hon dessutom mista sin svärmor, det skulle nog bli svårt att resa till Ryssland. Språket var ju också så annorlunda, men Irinia hade lärt sig danska riktigt bra och var numera en duktig och uppskattad skribent på en lokaltidning.

Åren gick och vissa saker föll i glömska, andra inte.  Poul hade blivit 33 och mamman, som aldrig gift om sig, var nu 65, men såg ungdomlig ut, nästan "flickaktig".  Hon sa en dag att hon hade fått ett brev från Irinia, som nu var 88 år men ändå fortfarande pigg. Hon skrev att hon ofta tänkte på dem, men hon hade inte möjlighet att komma till Danmark, men undrade om de skulle kunna komma, men hon kunde bara betala resan för en person.

Det fick bli Poul som reste och så blev det så att han till slut fick återse sin farmor och hon var ju skild redan innan hon flyttade tillbaka till Ryssland. Nu fick Poul också se den ryska byn för allra första gånge.  Den ligger nära en lten sjö där farmodern brukade tvätta sina kläder på sommaren.  Det slutade med att farmodern fick följa med till Danmark - det blev möjligt med Pouls hjälp och där skulle hon få vistas sin sista tid i livet.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

---

Poul är danskt och en variant av Paulus som betyder Liten.

Irinia är ryskt, en variant av Irene som har grekiskt ursprung och betyder Fred.

Vibeke är av tyskt ursprung och betyder Den lilla kvinnan.