Kevin är 17 år och bor tillsammans med sin moster i ett litet hus i Christchurch som är vackert belägen på Nya Zeelands sydö.  Föräldrarna omkom i en flygolycka när Kevin bara var 4 år så hans minne av dem är inte så starka.  Men mostern Elly, som själv inte hade fått några barn, tog sig an uppgiften att adoptera systersonen.

Kevin har känt sig mycket deprimerad en tid och har självmordstankar. Han har inte något körkort, men tar bussen några kilometer bort till en sjö där han tänker slänga sig i och göra slut på allt. Men så hör han en röst bakom sig och det blir så att han inte fullföljer sina planer.  Där står en kvinna, mycket vacker, blond och med fin solbränna.  Kevin har bara ett par badbyxor på sig och känner sig plötsligt som en liten skolpojke inför denna okända kvinna.  Kvinnan säger att hon inte har några badkläder med sig och vill helst inte bada naken. Men hon presenterar sig som Unni och kommer från Tromsø i Nordnorge.  Hon studerar nu grafisk design på universitet i Christchurch och har gjort det i 2 veckor och blir kvar i minst 2 år.  Unni säger att en hel del av naturen påminner om den i Norge, men några vulkaner och varma källor finns det ju inte där.  Hon frågar Kevin om han kan rekommendera något område där hon kan få se detta. Kevin svarar att det är mest vulkaner på Nordön och bäst är det i Rotorua där det finns ett häftigt vulkaniskt område. Jo, Mia har ju läst en del om detta och skulle gärna vilja resa dit men det kan dröja lite innan det kan bli av.  Kevin berättar en del och Unni lyssnar intresserat.

Det blir så att Kevin blir alltmer förälskad i den vackra Unni och får allt svårare för att dölja sina känslor. Han blir oerhört lycklig samidigt som han blir förvånad men också lite rädd när han märker att känslorna är besvarade. De två nyförälskade fortsätter att träffas och går långa promenader, men ännu har han inte sagt något till sin adoptivmor Elly. Han har ännu inte frågat Unni om hennes ålder, men en dag frågar Unni honom hur gammal han är.  Han svarar ärligt att han är 17 och blir förskräckt när han hör att Unni är 26.  Men det kommer inte att hindra honom från att bli ännu mer kär och inser att kärleken helt enkelt inte har någon ålder.  De kan till slut inte stå emot och inleder ett förhållande. Kevin vill ju berätta för hel världen hur otroligt kär han är, men han försöker komma på något sätt att säga det till sin adoptivmor.

 Det går några dagar och han säger det vid en middag och först blir det alldeles tyst.  Sedan säger Elly, adoptivmodern, "Jaha, ojdå!"  Det blir tyst igen och så säger Elly att hon gärna skulle vilja träffa Unni. 

Det går ytterligare någon dag och Kevin talar om för Unni att hans adoptivmor gärna vill träffa henne.  Då svarar Unni att det känns ju "riktigt seriöst" då.

Så ses då alla tre, Kevin, adoptivmodern Elly och Unni vid en lunch i trädgården.  Det blir grillning och atmosfären är mycket avslappnad och fin.  Kevin ser lyckligt på Unni som i sin tur ser lyckligt på Kevin.

Så har det plötsligt gått några veckor och Unni skickat ett mail till Kevin och skriver att hon har något att berätta, något som hon helst vill säga ansikte mot ansikte.  Kevin blir fundersam och undrar ju vad i hela friden det kan vara. Det skulle visa sig att Unni är gravid och i sjätte veckan. Nu blir det Kevin som blir tyst och säger sedan att han gärna hade velat bli pappa en gång, men redan nu... Men Unni har nu tänkt behålla barnet och om Kevin inte skulle vara intresserad kan hon själv uppfostra det.  Men nu när hon precis har påbörjat sin utbildning - kanske en graviditet inte skulle ses med alltför blida ögon just nu!

För att göra en lång historia kort så får Elly så veta att hon snart kommer att bli farmor.  Hon tycker ju att Kevin är alldeles för ung, men nu är det ju som det är med den saken. Ingenting kan göras ogjort och Unni har ju ändå bestämt sig för att behålla barnet.  Den lilla familjen känner ju en präst som skulle kunna viga dem och när Kevin snart fyller 18 kan de bestämma ett datum för vigseln. Han fyller ju den 14 april och det blir till slut ett datum den 5 maj.  Det blir ett litet intimt bröllop och Unnis mage har inte börjat visa sig riktigt än.

Barnet, en liten flicka, som får namnet Tessy föds den 22 december. Unni har fortsatt sin utbildning och har ungefär 1 1/2 år kvar.  Hon har ännu inga planer på att åka tillbaka till Norge, men hon har skickat foton på flickan till föräldrarna som blir lite avundsjuka på att de inte har fått träffa deras första barnbarn som nu är på andra siden Jorden!!

En dag, när Unni är klar med sin utbildning får hon en idé om att de skulle kunna åka på en försenad bröllopsresa.  Hon bläddrar lite i broschyrer och kommer på att de skulle kunna åka till Tunisien i Nordafrika.  De skulle ha med sig Tessy och den lilla familjen förbereder sig för den långa resan.

En tidig tisdagsmorgon kommer de till Tunis och tar in på det centralt belägna hotellet.

De gör små utflykter och bekantar sig med omgivningarna. Men så händer något som förändrar allt i ett enda slag. Allt känns annorlunda, ja, rentav konstigt och mystiskt och Unni går in och ser till Tessy som ser ut att sova. Det går ytterligare någon timme och något verkar inte riktigt stämma.  Tessy verkar inte andas och Unni blir nu riktigt rädd.  Hon lyfter upp och ruskar den lilla flickan som nu är helt livlös i sin mors famn. Unni inser att den lilla dottern är död och hon skriker rätt ut och rusar in till Kevin som får en chock när Unni kastar en mängd anklagelser över honom. Hon "förstår" att det måste vara Kevin som har tagit livet av dottern under natten. Men Kevin säger att han är helt oskyldig men Unni har svårt för att tro honom och går och hämtar en kniv i det lilla köket och är på väg att hugga den i den helt oförstående och samtidigt försvarslöse Kevin.

Kevin ber nu Unni att lugna ner sig lite och säger att han har sett ett par, ev, franska eller från Tunisien några gånger. Mannen bär på ett par mörka glasögon och det är svårt att se hans ansikte. Kvinnan har mörkt, halvlångt hår och har lite höga kindknotor.  Kevin menar att Unni måste ha sett dem någon gång men hon säger att Kevin bara fantiserar.

Men så en kväll ser de paret som Kevin har pratat om och Unni blir införstådd med att Kevin faktiskt talar sanning. Unni har tänkt att de måste polisanmäla händelsen men det känns svårt.

Men det skulle visa sig att "det mystiska paret" har en del på sitt samvete. De tillhör en slags sekt och de dödar barn för att "offra" till deras "Överste" och Tessy råkade befinna sig i närheten, och dessa sektmedlemmar har lärt sig att smyga på sina "offer" och strypa dem.  Dörren till Kevins, Unnis och lilla Tessys rum var olåst och Tessy låg i ett eget litet rum eller kansker mer vrå så allt hade gått obemärkt förbi.

Nu anklagar Kevin Unni för att de överhuvudtaget reste hit nu när det har hänt en sådan oerhörd tragedi.  Men Unni slår ifrån sig och säger att det väl kanske är lika bra, nu slipper hon avundsjuka och kan ägna sig åt annat.. Kevin kan inte förstå hennes iskalla inställning, men tänker sedan att det nog är chocken över det som har hänt som har gjort henne sådan. 

Kevin kommer från irländskan och betyder Vacker födelse.

Elly är är anglosaxiskt och är en kortform av Helena som kommer från grekiskan och betyder Den lysande.

Unni är nordiskt och är en variant av Unn som betyder Älska.

Tessy är angosaxiskt och en kortform av Teresia som har grekiskt ursprung och betyder Jägarinna.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Sigríðurär en 25-årig kvinna från Akureyri på norra Island. Hon har en tvillingsyster, Björk.  De har knappt varit ifrån varandra sedan födelsen, men nu har Sigríður bestämt sig för att förverkliga sin dröm att resa till Söderhavet. Hon flyger först inrikes till den isländska huvudstaden Reykjavik och efter en lång resa via Auckland på Nya Zeelands nordö.

Efter ungefär en veckas vistelse i Nya Zeeland tar hon sig till ett avlägset bergsområde i Fiji.  Där träffar hon sex personer, två vuxna och fyra barn i olika åldrar.  De har tydligen aldrig stött på några andra människor och talar ett språk som Sigríður inte alls förstår, men hon har lärt sig något maori, och ger dem varsitt namn.  De har aldrig behövt några namn men nu får mamman namnet Ahurewa ( En variant av Itself; Sig själv (Ahurewa)som betyder Sacred place (helig plats), pappan namnet Aperahama (En av variant av Abraham), som betyder  Father of a mighty nation; En mäktig nations pappa). De tre döttarna får namnen Ahorangi ( En form av Itself; sig själv (Ahorangi) som betyder Enlightened (Upplyst), Âio ( En form av Itself; Sig själv (Âio) som betyder Peace; Fred, Akenehi (En variant av Agnes, som betyder Chaste; Kysk, ren, och sonen får till slut namnet Arana (En variant av Alan), som betyder Rock; Klippa, stenblock.

Sigríður är den isländska formen av det fornnordiska Sigridsom betyder Skön segrarinna.

Björg är insländskt och betyder Björk.

Sigríður får lära sig en del om de här människornas liv, också mycket genom ett mycket speciellt kroppsspråk.  De visar inte längre rädsla när de ser att Sigríður inte vill dem något ont alls.  Hon stannar hos dem i 2 månader och har nästan glömt bort hur det är att leva i ett högteknologiskt samhälle.  Hon förstår att det inte är några tillfälligheter till att hon ger familjen dessa namn.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Nicholas är en 28-årig engelsman som ända sedan han var barn drömt om att få åka till Antarktis.  Han vill verkligen göra detta någon gång och vid 28 års ålder blir hans stora dröm verklighet.  Det är en helt privat resa och han åker med ett sällskap, men ingen han känner sedan tidigare.

Han får veta en del om resan och han läser mycket om just Antarktis.  Den blir av en tidig  decembermorgon och Nicholas ser verkligen fram emot sitt livs äventyr.

Han reser först till Santiago, Chiles huvudstad och sedan båt resten av tiden.  Han blir oerhört fascinerad när de första isbergen börjar dyka upp.  Han får sedan se många pingviner och jättelika valar som försvinner ner i oceanen.  Han tar många bilder och filmar också och han känner sig oerhört upphetsad.  Det är nu sommar i Antarktis och knappt +8 grader just här. På vintern är det alldeles för kallt, men nu är det ju ljust mest hela tiden.

Nicholas är ett mansnamn som gäller i ett eller flera engelskspråkiga länder.  Det är en variant av Nikolaus som kommer från grekiskan och är en sammansättning av "seger" och "folk". 

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

16-åriga Ida bor i en villa i Karlskrona i Blekinge tillsammans med sina föräldrar, Sune och Berit, lillebror, Liam, storebror Staffan och storasyster Sara.

Ida känner sig inte riktigt "sedd" och vet inte riktigt hur hon ska göra.  Så kommer hon på att hon skulle vilja spela teater och klä ut sig, även måla sig och färga håret.  Hon ser sig i spegeln och ser att hennes hår har blivit morotsfärgat och en del blått i ansiktet.  Rätt så klatschigt till den gröna tröjan.

Men hon är ändå inte helt nöjd, men går ut i trädgården och får se två svalor som flyger.  Då känner hon att den frihet som hon själv har saknat en tid är på väg tillbaka. Kanske hon ska försöka ta ett sommarjobb och göra resan hon så länge har velat göra. Hon tänker också på Sydafrika dit hennes bästa vän har flyttat och nu bott nära Kapstaden i ett par år. Ida saknar verkligen Caroline, men de skriver rätt mycket tillvarann, mest SMS men vanliga brev blir det ibland också.

Ida är av germanskt ursprung och betyder Den verksamma.

Sune gäller i ett eller flera nordiska länder och betyder Son.

Liam är av irländskt ursprung och betyder Beskyddare.

Staffan är av svenskt ursprung och är en variant av Stefan som är av grekiskt ursprung och betyder Den segerkrönte.

Sara är av hebreiskt ursprung och betyder Furstinna.

Caroline är både av svenskt och franskt ursprung och en variant av Carolina. Det är fem. för romerska Carolus [Karl] som är av nordiskt ursprung och betyder Fri man. Så man skulle tro att Caroline helt enkelt betyder Fri kvinna.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Många stora krig är nu slut  för längesen men ändå känns tillvaron för japanska Sango som ett "inre fängelse". Hela hennes inre är i uppror. Hon drömmer om att bli skådespelerska, men hennes far, den mäktige  Hachiro vill inte tillåta henne det.

Där Sango bor finns en skog med ständigt gröna träd,ett  bergsmassiv och en sjö. Men en dag talar han om att han kan gå med på det på ett villkor, att hon gifter sig med Daiki, som fadern hade tänkt ge ett mycket ansvarsfullt arbete och mycket bra lön och andra värdefulla tillgångar.  Daiki är inte alls någon släkting men har fått en stor betydelse för familjen på flera sätt.

Sango blir lite tveksam men hon får fundera i några dagar och så säger hon sedan att hon går med på det. Hon har dock också ett villkor, nämligen att hon inte vill ha barn på minst 2 år. Fadern blir fundersam då han vill ha barnbarn snart. Men Sango är ju bara 19 år och Daiki 21 så de är ju unga.

Till slut gifter sig så Sango och Daiki och Daiki skriver ett stort plakat där han talar om detta. Sango får också en huvudroll i en film som visas över hela Japan och i andra delar av främst Asien, men också i Australien.

Sango är av japanskt ursprung och betyder Korall.

Hachiro är av japanskt ursprung och  betyder Den åttonde sonen.

Daiki  är av japanskt ursprung och betyder Stor och Skinande; Ett barn som lyser klart.

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

1. Karida, ett flicknamn som betyder Orörd.
2. Laila, ett flicknamn som betyder Nattlig/Mörk.
3. Thara, ett flicknamn som betyder Välstånd.
4. Cemal, ett pojknamn som betyder Skönhet.
5. Naim, ett pojknamn som betyder Lugn.
6. Walid, ett pojknamn som betyder Den nyfödde.

(Deva betyder Gudomlig på amerikanskt ursprungsspråk.  Lakota betyder Vän och Shikoba betyder fjäder).

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

(Jag har skrivit den här berättelsen med stöd av bildkort; Habitat och Persona).

Lien betyder Lotus i Vietnam, namnet Phong betyder Vind och är av vietnamesiskt ursprung.  Nguyet betyder Måne.

Jag har valt att ha ett lite "öppet" slut på den här berättelsen så kan eventuella läsare kanske tänka sig en forsättning.